Vilka är vi
Vår tro
Vision
Historia
Anställda
Vilka är vi
Vi kommer från olika länder och traditioner
Vi talar olika språk, vi är i olika åldrar
Vi tror på Jesus Kristus
Tillsammans är vi Kristinakyrkan
Vi är en församling på ungefär 200 medlemmar och är anslutna till två samfund; Equmeniakyrkan och Evangeliska Frikyrkan.
Kristinakyrkan är inte bara en församling för alla olika människor utan även för hela livet, från småbarn till äldre. Gudstjänster och verksamhet i kyrkan samsas med samlingar hemma hos medlemmar. Diakoni på hemmaplan samsas med missionsprojekt i flera olika länder.
Utforska vår hemsida för att se mer av vad som är på gång och vilka grupper och verksamheter som vi har.
Välkommen till Kristinakyrkan i Lindesberg!
Vår tro
Kristinakyrkan tillhör två kristna samfund, Equmeniakyrkan och Evangeliska Frikyrkan. Våra medlemmar kommer från en lång rad olika samfund och kristna traditioner. I församlingen ryms med andra ord många olika tankar och synsätt. Detta märks bland annat i att vi har en dubbel dopsyn där både en baptistisk tradition och en barndoptradition får plats. Vi tänker alltså olika och det är okej.
Kristinakyrkans centrum är Jesus Kristus och vår tro kan bland annat sammanfattas i trosbekännelsen:
Vi tror på Gud, allsmäktig Fader,
himlens och jordens skapare.
Vi tror på Jesus Kristus,
hans ende Son, vår Herre,
som blev till som människa av den heliga Anden,
föddes av jungfrun Maria,
led under Pontius Pilatus,
korsfästes, dog och begravdes,
steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen,
steg upp till himmelen,
sitter på Guds, den allmäktige Faderns, högra sida
och ska komma därifrån för att döma
levande och döda.
Vi tror på den heliga Anden,
den heliga, universella kyrkan,
de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse,
kroppens uppståndelse och det eviga livet.
Läs mer om vad Equmeniakyrkan tror och står för:
https://equmeniakyrkan.se/teologisk-grund-2/
Läs mer om vad Evangeliska Frikyrkan tror och står för:
https://efk.se/om-oss/vad-tror-efk.html
Vision
Kristinakyrkans vision
Vi vill vara en öppen gemenskap för hela livet där mötet med Jesus Kristus
förvandlar mig, dig, Lindesberg och världen.
Vi vill nå fler med Jesus kärleksbudskap och vara en mötesplats för människor
med olika bakgrunder, traditioner, länder och åldrar.
Historia
Den 31 december 2006 avslutade Lindesbergs Baptistförsamling och Lindesbergs Missionsförsamling sin verksamhet. Från den 1 januari 2007 är de två församlingarna förenade i Kristinakyrkans församling.
Under ett antal år hade Lindesbergs Baptist- och Missionsförsamlingar samarbetat. Detta genom en gemensam söndagsskola, gemensamma gudstjänster, samt att bön/studieverksamhet också hade varit en gemensam angelägenhet. Dessutom hade församlingarna haft en gemensam kör (MiBa kören), som redan hade samlats för övning sedan ett antal år tillbaka och sjungit bl a vid de gemensamma gudstjänsterna. Ur detta föddes tankar om att fördjupa samarbetet ännu mer och det ledde till det samtal som började vintern 2004 och som i sin tur ledde till att Kristinakyrkans församling startade sin verksamhet den 1 januari 2007. Nedan kan du läsa mer om Missionsförsamlingens och Baptistförsamlingens historia och framväxt.
Missionsförsamlingen
Den 16 oktober, 1858, 10 dagar innan konventikelplakatet som förbjöd religiösa samlingar utanför Svenska kyrkans omsorg blev upphävt, samlades ett 80-tal troende från Linde stad och socken till ett möte i Fanthyttan. Där bildades ”Lindes evangelisk-lutherska missionsförening”. Beslutet var en följd av en djupgående andlig väckelse över stad och bygd.
Prästen Hans Jacob Lundborg kom 1857 till Lindesbergs stads- och bergsförsamlingar. Hans kraftfulla predikningar samlade folket och resulterade i en omfattande väckelse och 1858 var tiden mogen för bildandet av en missionsförening. Hemkretsar och söndagsskola bildades vid samma tillfälle. Hemkretsarna för att de troende inom ett område skulle komma samman i hemmen för bibelläsning och bön. Dessutom beslutade man att försöka starta söndagsskolor inom de olika hemkretsarna. Den andliga väckelsen hade i början fast kontakt med kyrkan. Men så småningom började den frikyrkliga församlingstanken växa fram bl a genom några inflyttade folkskollärare, som också verkade som lekmannapredikanter inom socknen. Kretsarna kunde samlas i de olika skolhusen, eftersom de stod till missionsföreningens förfogande, enligt ett beslut av kyrkostämman 1864.
I början av 1880-talet är missionsföreningens frikyrklighet så framträdande att de kyrkliga myndigheterna beslutade att ta ut en avgift på 5 kronor per möte, ett stort belopp på den tiden, om verksamheten skulle fortsätta på samma sätt. Det resulterade i att på några få år hade 16 missionshus byggts i socknen.
Den stadskrets, som ingick i ”Lindes evangelisk-lutherska missionsförening”, blev så småningom Lindesbergs Missionsförsamling. Exakt när stadskretsen blev självständig församling vet man inte. Men man kan förmoda att det skedde någon gång under 1880-90 talet.
1935 anslöt sig Hidingens missionsförening till Lindesbergs missionsförsamling. Missionshuset användes bl a till söndagsskolsverksamhet in på 1970-talet. Senare har också församlingarna i Björkhyttan, Gusselby och Fornaboda anslutit sig till Lindesbergs missionsförsamling. Missionshusen i Gusselby, Hidingen, Fanthyttan och Björkhyttan är sålda.
Baptistförsamlingen
I början på 1860-talet bildades Fanthyttans baptistförsamling, den första i Linde socken, efter det första baptistdopet i Dammsjön. Några år senare splittrades församlingen av mormonmissionärer med resultatet att ett antal medlemmar utvandrade till mormonstaten Utah i Amerika. 1870 gick kvarvarande medlemmarna samman och bildade Lindesbergs baptistförsamling med järnhandlare Olle Eriksson som ledare.
Församlingen fick besök av den märklige förkunnaren Helge Åkesson som 1872 grundade Fribaptistsamfundet. På egen hand hade han lärt sig tolka bibeln på dess grundspråk – hans uppfattningar vållade strid i församlingar där han förkunnade. År 1880 blev församlingen en fribaptistförsamling, tolv medlemmar i församlingen som höll fast vid baptistisk lära och praxis uteslöts ur församlingen. Samma år bildades Bengtesfalls baptistförsamling, eftersom de flesta av de uteslutna bodde där. Sammankomsterna hölls i hemmen men också i byarna runt om.1883 bildades Kopparbersg baptistförsamling av 14 medlemmar från moderförsamlingen i Bengtesfall.
I Ramsberg bildas 1886 en baptistförsamling av 51 medlemmar från Bengtesfallsförsamlingen. Församlingens första pastor, Gustav Eriksson, tillträdde sin tjänst och en mycket stor medlemsökning, 74 personer döptes, gjorde lokalfrågan aktuell.
Aspa skolhus inköptes ”Aspa bönhus”, namnändrades 1929 till Ebenezer. Dopgrav fanns inte, så de hölls utomhus i sjöarna under sommaren. Vid två tillfällen januari 1875 och februari 1882 hölls dop i upphuggna isvakar. Från och med att Betania i Lindesberg byggdes 1902 användes dopgraven där. År 1887 ändras församlingens namn till Aspa baptistförsamling.
33 medlemmar från Aspaförsamlingen bildar 1888 Guldsmedshyttans baptistförsamling.
1918 bildas Lindesbergs baptistförsamling av 166 medlemmar från Aspa. 44 medlemmar var kvar i Aspaförsamlingen. 1937 delas församlingen i två församlingar och två parallellt arbetande baptistförsamlingar blir verksamma i staden. Örebro Missions-församlingens kyrka kallades Elim och medan de övriga medlemmarna, med Betania som kyrka, blir anslutna till Svenska Baptistsamfundet. 1954 återförenades de båda församlingarna och Betania ändras till Baptistkyrkan. Under åren 1955 till 1988 ansluter fyra församling till Baptistkyrkan i Lindesberg: Aspa baptistförsamling, 1955, Ramsbergs baptistförsamling, 1977, Guldsmedshyttans baptistförsamling, 198, och Kopparbergs baptistförsamling, 1988.
Anställda
I Kristinakyrkan finns två anställda.
David Fiske arbetar som pastor och föreståndare. Han har ansvar för församlingens gudstjänstliv, själavård, förrättningar såsom dop, begravning, vigsel m.m.
Rebecka Gustafsson arbetar som barn och ungdomsledare. Hon har ansvar för församlingens barn och ungdomsverksamhet.
Ta kontakt med oss! Vi lyssnar och samtalar gärna om kristen tro, församlingen och livet i stort.